Det som kan fånga din uppmärksamhet, kan fånga dig
Det uttrycket fångar något väldigt allmängiltigt och gäller även mat och ätande. Vad som fångar ens uppmärksamhet och hur mycket man kan styra över den är en fråga i sin egen rätt. Den hänger inte direkt ihop med om man lyckas gå ner i vikt eller ej, i alla fall inte nödvändigtvis.
Vill man lösa sitt viktproblem grundligt så är den här texten en av de viktigaste som finns med här. Texten är rätt lång, så den är uppdelad på två. Den här delen kommer alltså att ta tvärslut. You’ve been warned.
Att gå ner i vikt är rent tekniskt en fråga om beteende; vad man faktiskt gör. Det går att äta rätt eller fel oavsett vad som fyller ens uppmärksamhet och inte. Jag har gått ner i vikt vid olika tillfällen med helt olika sätt att hantera min uppmärksamhet. Men skillnaden blir ändå stor för det medför olika tekniker för att lyckas hålla sig på banan. Jag ska beskriva hur, så att du kan göra ett eget val.
För personer som försöker gå ner i vikt är det mer regel än undantag att mat och ätande upptar en stor del av uppmärksamhet. Det finns ofta ett ständigt närvarande fokus på vad man äter just nu, vad man kommer att äta nästa gång, hur man ska tillaga det eller hur det kommer att smaka. Det är en uppmärksamhet som är så stark att den snarare bör kallas upptagenhet.
När man ger sig på att reglera vad man äter blir det här väldigt tydligt. Man riktar all uppmärksamhet mot den nya kosten i stället för den som man försöker komma i från. Man googlar frågor om mat, viktnedgång, kost och recept eller träning, köper receptböcker och ägnar kanske en hel del tid åt at planera inköp. Att gå på ICA Kvantum och titta sig omkring och fantisera kan bli ett fritidsintresse.
Medan man försöker gå ner i vikt kan det alltså vara så att man är mer upptagen av mat än någonsin.
Det kan verka motsägelsefullt, men egentligen är det bara en anpassning till en grundläggande princip, den som ibland kallas för uppmärksamhetsprincipen. Det innebär att det man uppmärksammar förstärks och sannolikheten för att man beter sig på ett sätt som “tar en” mot det man uppmärksammar ökar.
Alla riktar dock inte uppmärksamheten mot den nya kost man försöker bli van med. En annan variant är att man flyr till fantasier om vad man skulle kunna äta, om man bara fick, och ägnar uppmärksamheten åt youtube-videor som 1 Million Calorie Lasagna, eller något liknande. Nåja, den videon är inte så lockande kanske, det är mest namnet som är roligt. Jag har själv faktiskt suttit på träningscykel på gym och kollat in youtubevideos om matlagning. Tror det var något om tacos, jag minns inte helt säkert. Det hände en eller två gånger alldeles när jag började träna, innan det hade börjat bli kul att göra det. Antara att jag behövede nån distraktion som fick mig att glömma att jag befann mig på ett gym…
Men många känner igen sig i just detta, att ju mer man försöker ändra sina matvanor, desto mer tänker man på dem. Det är svårt att tänka bort något som är viktigt för en, och effekten kan bli samma som att försöka att inte tänka på en rosa elefant. Det går knappast att låta bli.
Är det ett problem?
Är det ett problem om man under en stor del av sin vakna tid är upptagen av frågor om maten och ätande? Kanske, kanske inte. Det är nog bra att se det för vad det är: En fråga om vem som har kontrollen över tankeinnehållet. Om man inte har alls styr över vad som upptar ens tankar så har man ju inte kontrollen själv. I stället är det “det där andra” som ockuperar ens resurser och dikterar vad de ska ägnas åt. Det kan man uppfatta som otilfresställande, och förmodligen är det ett bra tecken om man uppfattar det så. Alternativet blir ju rätt märkligt , att man skulle känna sig okej med noll koll på vad man tänker på för något. Då är man ju försvarslös när det gäller vilka ämnen och teman som går runt i huvudet på en. Dessutom tar det oönskad energi. Och om uppmärksamheten dras mot det man inte borde äta så kan man ju lätt tänka sig att “olycksrisken” ökar.
Om uppmärksamhet
Neuropsykologiskt är uppmärksamhet en av de mest grundläggande funktionerna och ingår tillsammans med andra basfunktioner som t ex minne, i det som kallas neurokognition. Uppmärksamhet syftar på hur vi riktar våra inre resurser, det är själva riktandet som är kärnan. För den ambitiöst lässugne rekommenderas The Neuropsychology of Attention (Cohen, R.A., 2014)
Den kanske mest klassiska beskrivningen av vad uppmärksamhet är för något, är förmodligen den som William James gav i The Principles of Psychology (HHC,1890). Med objekt menas här
sinnesintryck, information, tankar. Fritt översatt ur boken:
- Uppmärksamhet är en selektionsprocess: Ett visst objekt bland många tänkbara väljs ut
a - Det objekt man uppmärksammar är i centrum för medvetandet (medvetenheten)
a - Objektet blir klarare och mer livfullt än andra, konkurrerande objekt
a - Andra objekt trängs bort ur centrum för medvetandet och stannar på avstånd tills fokus på det upp märksammade objektet avtar
Tillämpat på vårt ämne: Något objekt (intryck eller tanke), som är relaterat till mat och ätande hamnar i centrum för medvetandet och blir mer klart och livfullt än andra (ev. viktiga) saker man skulle kunna tänka på just då. Maten är en av många tänkbara saker att fokusera på, med det är det man väljer ut. Och så länge det är på set sättet så får inte så många andra tankar plats i huvudet.
Grader av uppmärksamhet
Det finns i språket flera ord som beskriver graden av uppmärksamhet. Lite förenklat skulle man kunna beskriva några nivåer:
- Vakenhet
Man är inte medvetslös eller sover. - Medvetenhet
Man är medveten om sin separata existens i tid och rum och om omgivningen. - Uppmärksamhet
Man fokuserar frivilligt, sina kognitiva resurser på något särskilt i omgivning en eller i sina tankar. - Upptagenhet
Man fokuserar på ett objekt i sån grad att det är svår att avstå från att göra det. - Obsession
Man har med sitt fokus för tankarna fastnat på ett tvångsmässigt sätt vid ett visst objekt, och man styr inte över det på egen hand.
Alla dessa är ju grader av uppmärksamhet, med jag använder ordet i den vardagliga betydelsen i namnet på nivå tre. Det här är inte en beskrivning av de klarhets- och vakenhetsgrader som brukar kallas för sensoriet, utan en mer praktisk beskrivning som passar ändamålet här.
Uppmärksamhetsgraderna vakenhet och medvetenhet är rätt okomplicerade när det gäller mat och ätande, de är med mest för att ge sammanhang. Utmaningen ligger i möjligheten att röra sig mellan stegen 3, 4 och 5.
Vi väljer, helt naturligt, att uppmärksamma mat och ätande när det är dags att handla, laga mat och äta den. Man kanske läser en artikel om mat för skojs skull, eller köper en ny kökskniv. Det finns inget problematiskt med det. Men vi är också upptagna lite mer än vi vill i perioder eller i vissa situationer. Man kan uppleva det som att hjärnan väljer ämne och kör sitt eget program. Till och från är det nog sant att säga att tankarna faktiskt är en sorts tvångstankar. Tvångstankar hos sjuka personer, t ex med tvångssyndrom, fyller funktionen att minska ångest, och den funktionen kan tankarna tillfälligt fylla för vem som helst. Dock brukar det ju gå att lösgöra uppmärksamheten efter ett tag.
Men så här håller det på, ett steg upp på skalan, ett steg ner, ett till ner, ett upp…
Den här artikeln fortsätter här: Upptagen av mat – del 2
Kommentarer är stängda.