Större förändringar i vissa fall är lättare att genomföra än små. Det kan verka konstigt, men det är inte så underligt om man tänker efter. Vi vet att det är svårt att ändra enskilda vanor och vi vet också att stora förändringar ofta förknippas med antingen framgångar som sticker ut – eller rejäla misslyckanden.
Poängen sammanfattas effektivt i uttrycket att det knappast är mer skonsamt att “kapa kattrumpan en bit i taget”.
Strävan efter jämvikt
Det finns ett fint ord som heter homeostas och som förklarar varför större förändringar ibland är att föredra. Homeostas syftar på ett jämviktstillstånd, gentemot omgivningen, inom ett biologiskt system. Det används också i psykologin och syftar då på psykologisk jämvikt.
I Natur & Kulturs psykologilexikon kan man läsa att: När jämvikten i ett system eller delsystem rubbas genom brist eller överskott på något, träder, enligt homeostasprincipen, en mekanism i funktion som återställer jämvikten varefter mekanismen på nytt slås ifrån.
De förändringar som rubbar jämviktsläget rent psykologiskt är sådana som har någon betydelse för en , i praktiken känslomässig betydelse. Är förändringen inte viktig för en så rubbar den ingen jämvikt. Men har förändringen betydelse för en så skapar den ett otillfredsställt behov av något slag, ett behov som man instinktivt vill fylla för att återfå balansen i systemet.
Precis detta händer när du ändrar ett enskilt beteende, t ex äter mindre än du brukar, äter något mindre energirikt, slutar röka eller lägger till regelbunden träning. Det händer när du handlar något nytt i matbutiken och avstår från att köpa det du brukar. Det händer när du låter bli att äta något framför TV:n, och det händer när du säger nej till att gå med kollegerna ut och äta en lunchpizza. Följden blir en psykologisk, obalans som du måste lägga energi och ansträngning på att inte återställa. Och lägger du inte ner den energin så kommer systemet själv att hitta på ett sätt som du kanske inte lägger märke till förrän efteråt.
Det här är något som är välbekant från den fysiska verkligheten. Om du håller en serveringsbricka på en hand så är den i balans. Flyttar du ett glas på brickan så förloras jämvikten och kan bara återställas genom att något på brickan flyttas i motsattt riktning – annars trillar allt i golvet. Om jämvikten förskjuts på brickan så kan du fortfarande hålla den rak, men då måste du använda båda händerna och placera dem rätt för att uppväga obalansen. Så fungerar det att förändra enskilda vanor också – de förskjuter jämviktsläget av förväntningar, önskemål och behov. Det kan man kompensera, men det kräver att man avsiktligt använder riktad energi för att göra det, annars kraschar situationen och allt ramlar i golvet.
Systemförändring
En lösning för att psyket inte ska drabbas av systemets egna försök att återställa jämvikt när man gör en förändring är att förändra tillräckligt många saker samtidigt. I de system som vi utgör, både kroppsligt och psykologiskt, så hänger delarna ihop. En enskild förändring (t ex att äta annorlunda) hänger ihop med andra vanor, förväntningar och behov, där det ena leder till det andra.
Men om du någon gång har vistats i ett annat land en lite längre tid, utan att bo på ett hotell som gör att det lika gärna kunde varit i Stockholm, så vet du att de många vanor kan ändras utan större ansträngnng. Det gäller när man går upp på morgonen, när man lägger sig, hur mycket man rör sig på en dag, vad man äter till frukost, vad man köper för mat i butiken och mycket däremellan. Förändringar äger rum av sig själva om tillräckligt mycket i situationen är nytt. Systemet strävar då inte efter det gamla jämviktsläget, för det har uppstått ett nytt.
Därför förespråkar jag allt som oftast detta: Om du tampas med att kroppen och psyket vill återställa det invanda jämviktsläget – nu pratar vi psykologi iförsta hand – ge systemet ett nytt, så får det något annat att tänka på. Det går att göra om du drar i flera förbättringsreglage samtidigt, och behöver inte vara så dramatiskt som det låter.
<1000 kcal/dag
Ett sätt att göra en större kostförändring är – uppenbarligen – att minska energimängden rejält. Det medför med nödvändighet att förändringen blir mer genomgripande och påverkar fler delar av beteendet. Äter man mindre än 1000 kcal/dag så upptäcker man snart att man måste tänka annorlunda om det mesta, allt från vad man handlar i butiken till hur man tänker om den grundläggande sammansättningen på tallriken. Man blir tvungen att intressera sig för hur man kan skapa rätter som man inte ätit tidigare och det går inte att missa eftersom man har ett behov av att känna sig mätt och att det ska vara gott. Antingen löser man det eller så väljer man att lägga ner. Löser man det så har man inte problemet med att någon enskild vana skapar obalans. Däremot gäller det förstås att man får till helheten så att det funkar i det nya jämviktsläge man söker sig fram till.
Tillämpa en princip
I artikeln För dig som inte vill räkna skrev jag om hur den som inte vill räkna kalorier kan välja att tillämpa en kvalitativ princip i stället. Till exempel att att hålla sig till råvaror, utesluta fett eller äta växtbaserat.Att tillämpa en specifik princip är något som gynnar förändring på flera områden samtidigt. Det är något man måste göra aktivt om det ska fungera och det kräver ett intellektuellt arbete som påverkar mer än det kanske verkar göra på ytan. Principtillämpning kräver att man tänker till, interesserar sig, och lär sig nytt. Det är inte som att följa ett färdigt kostschema eller gå efter recept rakt av. Vilken princip du än väljer så kommer den att kräva av dig att du lär dig nytt – och inlärning är egentligen detsamma som förändring, rent psykologiskt-tekniskt. Det är omöjligt att lära sig nytt utan att det förändrar en på fler sätt än man först tänker sig.
När andra märker
En tredje sorts påverkan som sällan är planerad, men nog så verklig, är social. Om du gör förändringar i dina vanor som andra märker så leder det oundvikligen till frågor och till samtal. Du hamnar då och då i situationen att du får förklara vad det är du gör och varför, och det är positivt. Att behöva formulera sig med egna ord för andra personer utöver an stark påverkan – inte på den som lyssnar, men på den som förklarar. Att förklara sina motiv och metoder är psykologiskt produktivt och skapar nya tankebilder och självinsikter – fler delar av dig själv inkluderas i förändringen, som blir en integrerad del av din person. Det kommer förmodligen också att förändra vissa sociala relationer. Du kanske upptäcker att det finns vissa som du har mer gemensamt än du trott, och tvärt om med andra personer. Och när kontaktytorna förändras så får du själv nya influenser och börjar se vissa frågor i nytt ljus.
Inget av det här innebär något särskilt drama, det är bara det vanliga livet som pågår. Det är ingen man behöver dra sig för heller, snarare något att välkomna. Framför allt är det sätt att ändra själva jämviktsläget och inte drabbas av den otillfredsställelse som kommer av att man försöker ändra på en enskild vana i systemet. I stället förskjuter man systemet som sådant och skapar nya jämviktslägen efter hand.
Det säger sig självt att människor känner olika inför utsikten att själva förändras, utan att riktigt veta i förväg vad det förändringarna kommer att innebära. Inte alla kan tänka sig det. Men så ser det ju ut – inte alla kommer att lyckas uppnå sina mål heller, vilket till viss del är samma fråga. Det finns ett mått av verklig förändringsvillighet som krävs.
För att uttrycka det krasst: Man kan helt enkelt inte vara för nostalgisk eller sentimental (hålla fast vid det gamla) om man ska ge sig ut i något nytt och lyckas med det. Då kommer man inte inte med på båten överhuvudtaget. Å andra sidan finns det ingen risk att det skulle hända något farligt av att man gör positiva förändringar mot bättre hälsa, så det finns egentligen inget att vara rädd för.
Sammantaget
- Större förändringar kan vara lättare att lyckas med än små.
a - Förändringar av enskilda vanor förskjuter jämviktsläget och skapar behov att återgång till det ursprungliga läget.
a - Förändringar som påverkar hela jämviktssystemet kan vara krävande, men man kan undvika en hel del av obalansen som kommer av isolerade beteendeförändringar.
a - Övergripende systemförändringar känns igen på att de inte bara är förändringar i beteende utan även (gradvis) intellektuella och sociala förändringar.
a - Beteendeförändringar som förbättrar hälsan (kost och vikt) är positiva och inget man behöver vara rädd för. Det är win-win-situationer även om alla kommer olika långt.
Kommentarer är stängda.