Det önskvärda och det verkliga

Under förrförra året minskade jag i vikt från ungeför120 kg till 80. Där har jag stannat kvar i 18 månader nu. Det tog fyra månader att gå ner. Det är väldigt snabbt, men det var ett sätt som passade mig. Jag trivs väldigt bra med 2/3 av min tidigare vikt och jag mådde väldigt bra under minskningstiden också.
Det var inte var särskilt plågsamt. Jag åt väldigt god mat under tiden, och jag gick inte hungrig. Självklart undrar jag varför jag inte gjorde det här tidigare, i stället för att gå med övervikt under ett par årtionden med allt vad det innebär. Jag kan tillägga att jag aldrig utmärkt mig som en person med särskilt god självdisciplin, det har aldrig varit något kännemärke. Möjligen tvärt om.

Det är en gåtfull sak att vi människor ständigt tycks kämpa med att det är så svårt att agera så som vi faktiskt vill göra. Man har goda avsikter och planer, men kommer ofta bara en bit på vägen. Att lägga om kosten och börja träna, eller kanske sluta med någon ovana, går ofta bara halvbra eller inte alls. Kanske att man börjar men inte fortsätter. Jag törs själv inte ens gissa hur många gånger det hänt mig. Men det är hoppfullt att det ändå finns vägar framåt. För min del fanns det uppenbarligen det.

Det sätt som hade den här effekten var den traditionella, att minska energimängden i maten, det som mäts kalorier, eller joule. Det är en urgammal metod som inte kräver några forskningsresultat för att vi ska veta om den fungerar eller ej. Tillför man kroppen mindre energi så blir omfånget också mindre, det tvivlar ingen på. Det gäller förstås att minska energiintaget lagom mycket. Tanken är ju att man ska få en bättre och sund kontroll och helst må bra under tiden det sker.

För drygt tio år sen blev jag av med 20 kg genom lågkolhydratkost, det som oftast kallas LCHF. Av olika skäl gjorde jag ett annat val den här gången. Ett sånt skäl är att vilken kost man än väljer så måste man räkna med att den är något man behöver fortsätta med på lång sikt. De flesta vet nog att tidsbegränsade dieter är att lägga ner ansträngning onödan. Det här frågorna ska jag återkomma till såklart.

En av de mest omvälvande insikter jag fått under den här resan är hur förvånansvärt påverkbara de egna preferenserna är, både när det gäller mat och fysisk aktivitet. Om man inför konsekventa förändringar i vad man äter så förändras de egna matönskningarna efter hand. Så blev det för mig och numera är den mat som gör att jag håller mig på min nya vikt också den mat jag tycker är godast. 

“Preferensutveckling”, om man kallar det så, är den stora möjliggöraren. Att börja tycka om sånt man börjar äta mer av ett exempel på människans fantastiska anpassningförmåga. Jag förstår inte hur man skulle orka med att gör någon större förändring utan att ta hjälp av den. Om en förändring är något man lider av hela tiden och man sörjer de vanor man övergett så är det svårt att bli stabil i det nya. Den mat du njuter av i dag är inte nödvändigtvis densamma som den du kan komma att uppskatta längre fram. Och man kan gå från att vilja undvika kroppsansträngning till att uppskatta att röra på sig regelbundet. Om hur matpreferenser kan ändras kan du läsa i en den här artikeln. 

Om något verkar för bra för att vara sant

Det finns ett talesätt som säger att ”om något verkar för bra för att vara sant, så är det förmodligen det”. Det stämmer ofta. Vi säger också ibland att ”det finns inga gratisluncher”. Det stämmer också, men det kan finnas olika sätt att betala för det man får; olika valutor. Och om något verkar för bra för att vara sant så kan det faktiskt i vissa fall bero på att man inte förstår hur det går till, och då är det ju kanske något man kan lära sig

Allt har ett pris, men det är inte säkert att man behöver betala för viktminskning på det sätt man tror. Det som kostar är främst att man behöver lägga engagemang på att skaffa sig de kunskaper och färdigheter man behöver. Framgången ska inte behöva hänga på att man kan uppbåda den där berömda självdisciplinen som man tror är lösningen. Det är de sakerna det kommer att handla om i de 25-30 texter som jag planerar att publicera här. 

De första kommer att handla om mina egna erfarenheter, hur det gick att komma i gång och komma vidare. Sen blir det i tur och ordning fokus på olika sakområden.
Det finns mycket känd kunskap om hur psyket fungerar och om hur man kan styra sitt eget beteende bättre. Vi vet mycket om kroppen och näringssystemet. Och självklart är maten i sig en viktig del. Man beöver känna till och kunna laga mat som är (1) god och som (2) man håller sig mätt på samtidigt som den (3) har ett näringsinnehåll som gör att man minskar i vikt.

Samtidigt är det ingen tvekan om att det det största problemet är psykologiskt – hur man ska bete sig för att hålla sig till sin nya kost. Annars skulle det ju räcka med att hålla sig till en lista över vad man ska äta och inte varje dag, och så går man vips ned i vikt. Men så enkelt är det ju inte riktigt.

Till slut

Var och en behöver förstås hitta sitt eget sätt, tempo och ambitionsnivå. Det finns inget som säger att det bästa är att kopiera någon annans koncept rakt av. Man har alltid friheten att pröva sig fram.
Ingen av oss vet heller hur svår eller lätt en förändring är för någon annan. Det kan för en person vara svårare att gå ner fem kilo än det är för någon annan att gå ner 25. Sånt syns inte på utsidan av människan. Skuld- och skamkänslor har många överviktiga nog av ändå, utan att någon annan ska lägga mer sten på bördan genom en dömande attityd.

Den direkta anledningen till att jag tänkt skriva om det här ämnet är alla de intressanta samtal och frågor som den här omställningen har fört med sig. Tar man bort 40 kg från 120 så syns det – även på bilder man lägger på facebook. Jag har fått frågor i chatt och kring kaffebordet, offentligt och i smyg. Från personer jag känner väl och från andra, som jag inte pratar med så ofta. Det gäller förstås hur viktminskningen gått till. Och, ja, det finns mer att säga än vad som ryms i ett kort samtal; en webbplats verkar mer lämplig.

Under mina 30 år som utbildare, och nära 20 som psykolog, så har jag nog inte mött så mycket intresse för något enskilt ämne eller fråga som den om hur man kan bli av med övervikt. Man kan undra om det finns så mycket nytt att säga om ämnet. Den som läser texterna får bedöma det själv efter hand.