Det första steget för att sätta igång en självvald förändring är att bestämma sig för det – att fatta ett beslut (1). Om det är något krävande man ska göra så tänker man sig lätt att det krävs ett kraftfullt beslut – ett som man lyckas lägga stor kraft bakom, så att man kommer igenom det motstånd som kanske finns.
Men redan här börjar problemen. Själva ordet “kraft” frammanar bilden av fysisk kraft och man leds att tro att det gäller att ta sats på ett sätt som liknar en fysisk ansats, t ex en sån man gör innan man gör ett längdhopp. Mant tänker sig att det skulle finnas nån väsentlig likhet mellan hur man kan peppa sig inför ett sånt hopp och hur man bestämmer sig för att förändra en inrotad vana. Alla har nog sett hur läng- och höjdhoppare gör innan de ger sig på hoppet. En del har ritualer för sig, ropar eller rabblar ord, hoppar upp och ner eller gör annat fysiskt för att liksom få kroppen och känslorna fokuserade inför ansträngningen och den kraft som de behöver mobilisera.
Och det är på ett liknande sätt vi pratar om andra beslut; vi beskriver dem som “starka” eller “kraftfulla”. Och när man sen ska bestämma sig för att sluta röka eller börja träna, så beter man sig ungefär som någon som samlar kraft för att göra ett hopp. Man peppar signsjälv med glada tillrop, man talar om för andra att man ska göra det, kanske basunerar ut det på facebook. Man kanske också sätter igång sitt projekt tillsammans med någon annan, det är ju ett vanligt råd man hittar om man googla, rådet att göra saker i grupp för att det ska gå lättare
Man har också en intre bild av det motstånd som man väntar sig att möta. Man är beredd på att det kommer att bli svårt och jobbigt. Man ser hindret framför sig i sitt inre och föreställer sig stt man måste närma sig det med kraft och energi för att det ska ge vika. De flesta människor beter sig därför som om de drar på en störthjälm och springer sen fort med huvudet rakt mot väggen med en from förhoppning om att det är väggen som kommer att ge vika och inte skallen. För om man uppbåda tillräckligt mycket kraft så kommer man kanske igenom, företäller an sig. Kanske det går bättre den här gången än det gjorde förra gången?
På det här sättet kan man försöka sluta eller börja med den ena eller andra vanan gång på gång. Man får ont i huvudet av smällen varje gång, men när det gått över kan man vara beredd att göra ett nytt försök – på samma sätt.
De flesta vardagliga beslut är dock bara halvsvåra, vi vet ganska bra vad vi vill och det blir ungefär soms vi tänkt. Andra beslut andra verkar lida av någon brist som gör att de inte bli mer än ord. Man bestämde sig för att göra det, men det blev inte så ändå, i alla fall inte fullt ut.
Hållbara beslut har god kvalitet
Ett hållbart beslut är ett som har effekt i handling ända fram tills målet är uppnått. Det förutsätter att den som beslutet gäller respekterar det och rättar sitt beteende efter det. Ett beslut om att förändra en vana gäller är ju en själv, så det borde ju gå att skapa efterlevnad till ett sånt beslut kan man tycka.
Ett av de grundproblem är att det är lätt att missförstå vad som kännetecknar beslut som är hållabara. Vilka egenskaper har beslut som fortsätter att styra ens dagliga handlingar trots att det finns motstånd och distraktioner som vill knuffa en i andra riktningar?
Hållbara beslut har framför allt vissa kvaliteter. Men vi tänker lätt på det som att det handlar om kvantitet – att det krävs tillräcklig mängd kraft ellr styrka för att beslutet ska bli hållbart. Därför peppar man sig med energi och försöker skapa ett visstkänsloläge, och så kallar man det för motivation, i tror att det är det man har då.
I stället borde man ta några djupa andetag och tänka igenom vad det är man håller på med och vad det är man ska göra i stället. Låta bilden bli klar framför sig och se om man kan få det att lågmält säga “klick” för att man faktiskt är beredd på det nya.
En kvantitet är en mängd av något, medan en kvalitet är en egenskap – hurudanhet. “Hurudant är beslutet?” är den viktiga frågan inte hur mycket det finns utav det.
Enkelt uttryckt: Det du behöver för att fatta ett hållbart beslut är inte en viss mängd självpeppning, ett visst känsloläge eller socialt stöd. Hur gärna du vill uppnå förändringen spelar ingen stor roll. det finns många saker man gärna vill och som man ändå misslyckas med att uppnå.
Det är inget direkt fel med vare sig peppning eller sällskap, tvärt om kan det underlätta. Men man ska inte tro att det är det som är det avgörande för om man kommer att hålla sig till planen. För vad gör man den dag man inte känner sig peppad eller när en träningskompis inte har lust att fortsätta längre?
Man måste inte ha ett mål
Det du behöver göra är att hitta en ingång till att tänka på den den förändring du planerar att göra, så att du kommer på rätt spår. Det är det spår där det lågmälda klicket är närvarande. Notera ordet “planerar”, det finns en skillnad mellan att vilja något och att planera för det. Det är olika bilder man ser framför sig i sitt inre när man har en önskan och när man har en plan.
När man önskar något ser man resultatet framför sig och känner hur gärna man skulle vilja ha det. Men när man planerar något så ser man också vägen framför sig, man visualiserar vad man ska göra och hur det skulle kunna gå till. Däremot är det inte säkert att man har en klar bild av målet. Men det kan gå bra ändå, även om målet är vagt eller provisoriskt och gäller till vidare.
Om det är något råd man ofta stöter på så är det att “du måste ha ett mål”. Som om det vore det viktiga att man vet exakt vart man är på väg. Men så fungerar det inte alltid i verkligheten, Snarare är det riktningen som är viktig, och så får man se hur långt på vägen man i slutänden tar sig. Det är mer realistiskt.
När man planerar att gå ner i vikt så är det såklart inte fel att sätta upp en målvikt och låta sig inspireras av den. Men det finns ingen som vet om det är på den man kommer att sluta, för mycket han hända på vägen. Hur man tänker och känner – och vad kroppen själv säger – när man kommit halvvägs till målvikten vet man inte. Så hur man än gör blir en sån siffra inte så viktig. Då är det bättre och mer realistiskt att ha en en hel målbild som är lite luddigare i konturerna.
Hur känner man igen kvalitativt, hållbara beslut?
Svaret på den frågan kan nog varier mycket från person till person. Jag kan bara utgå hur det varit för mig de gånger jag gjort större livsstilsförändringar. Men jag vet att jag inte är ensam om erfarenheterna, bara att det kan se lite olika ut för oss alla.
Kvalitativt hållbara beslut har några elelr flera av de här kännetecknen:
- Man har tilltro till sin egen förmåga att göra val. Man inser att man faktiskt kan styra över sina egna handlingar.
- Man känner sig lugn med tanken, inte uppjagad.
- Man är förvissad om att man kan och kommer att genomföra det.
- Man är inte beroende av vad andra människor tycker om saken. Förändringen kommer inifrån.
- Man kan visualisera hur det ska gå till att genomföra de handlingar som behövs och ser scenariot framför sig.
- Man ställer andra frågor till sig själv när man tänker på saken – såna som förutsätter att man kommer att genomföra det. Frågorna handar om den nya vanan.
- När man sen genomför det nya och agerar på ett nytt sätt så är det hållbart. Då skulle man med rätta kunna använda ordet kraft eller styrka. I stället för att springa mot ett motstånd som slår tillbaka mot en så känns de dagliga valen självklara. Det liknar mer att skära i varmt smör än att springa mot en vägg.
Det här innebär att man migrerar till en ny kognitiv miljö i sitt inre, där den ena komponenten i den nya miljön förstärker den andra. Man ser nya saker framför sig, använder andra ord för att tänka på det och beskriva det för andra och man känner annorlunda inför förändringen.
Och hur gör man för att tänka och känna enligt den beskrivningen? Ja du läser ju just nu om att det är möjligt att att göra det. Bara det ökar chansen för att det ska ske. Och umgås man med de här möjligheterna i sina tankar så växer de till sig. Sannolikheten ökar dramatiskt jämfört med om man inte tänker sig stt det kan vara möjligt. Det är den input man ger tankarna som avgör, och den saken kan man påverka en hel del.
Du kan säkert tänka tillbaka på något tillfälle i livet då du varit med om något liknande. När du hade bestämt dig och hade en stillsam förvissning om att du kommer att göra det, med eller utan peppning eller glada tillrop. Du kanske gjorde förändringen, men kom inte ens ihåg att skriva om den på facebook, för den kändes inte så dramatisk. Jag tror att alla har åtminsone någon sån erfarenhet. Även om det var någon mindre förändring du bestämde dig för så var den ett exempel på ett kvalitativt hållbart beslut, ifall du lyckades genomföra den.
När är det dags?
Jag tror att det finns många utmaningar där man känner sig tvehågsen, men där man egentligen är redo för förändring, om man väljer att välja det. För så kan det se ut: Man kan behöva välja att välja en sak.
Men det finns också en mer svårfångad sida av saken. Även om det alltid är rätt tid för förbättring, så finns beslut som behöver mogna fram för att man ska förmå fatta dem. Är man inte mogen för ett beslut så märker man det på att man inte är beredd att ge det ett försök – drivkraften tycks inte räcka till. Man kanske är positivt inställd till en förändring men tror inte att man skulle lyckas.
Kanske känner man sig osäker på hur man egentigen skulle gå till väga.
Jag har gjort förändringar som först behövde mogna under rätt lång tid. Som att sluta röka till exempel. Men när jag var redo för ett kvalitativt hållbart beslut så var det egentligen bara att genomföra det. Då känns det som att man vet att man klarar det. Då man inser att man faktiskt styr över sina handlingar, så kan man höra det svaga klicket av att tankarna lägger sig på plats och man ser vägen framför sig.
Utöver det här så finns det inte så mycket mer jag kan skriva för att göra saken bättre tror jag. Det är praktik mer än teori.
Så var befinner du dig i processen – kan det hända att det är dags?
Sammanfattning
- Beslut som håller har kvaliteter och är någonting annat än peppning och känslomässigt engagemang. Såna beslut har en en lugn och stabil karaktär och kommer inifrån.
a - Ett kännetecken är att det går att visualisera hur man skulle göra för att nå målet, inte bara att man ser målet framför sig.
a - Det är bra med ett mål, men målet kan lika gärna vara en inriktning eller en målbild där detaljerna får växa fram efter han
a - Beslutsfattande är praktik – just do it!
Not.
(1) Det finns forskningområdesom som beslutsteori (decision theory) och det finns det psyklogiska studiet av beslutsfattande decision-making. De teorier som är aktuella där är inriktade på andra frågor än de som diskuteras i den här texten.
Kommentarer är stängda.